Insändare i NynäshamnsPosten, 20 september 2012.

(Syrien har diskuterats på många av föreningens politiska caféer, men det är undertecknarens personliga åsikter som förs fram.)

Varför följa USA?

Det var lärorikt att se hur USA:s utrikesminister John Kerry argumenterade för ett amerikanskt anfallskrig mot Syrien. "Det handlar inte om krig", sa han i senatsförhören, "inte om ett klassiskt krig", där presidenten kommer till Kongressen och vill ha en krigsförklaring mot ett annat land. Varför inte? Jo, för att presidenten tänker inte sätta in amerikanska trupper på marken!  Och då är det inte krig. USA vill "bara" bomba och skicka missiler.

Dessutom handlar det enligt Kerry om ett otroligt liten insats ("incredibly small"). Men som trots det ska försvaga den syriska regeringens förmåga att stå emot de islamistiska legoknektarna, som Saudi-Arabien och Qatar skickar in i Syrien. USA anser sig nämligen ha rätt att bestämma vilken regering som ska styra Syrien. (Sådant brukade förr kallas för imperialism.)

Resonemanget om att USA:s krig inte ska räknas som krig,  är detsamma som inför Libyenkriget, då NATO:s bombplan lade landet i ruiner och aska (med hjälp av Norge och Sverige!). Det var inget riktigt krig, tyckte Obama, och frågade inte ens Kongressen, som enligt den amerikanska konstitutionen beslutar om krig och fred.

På sätt och vis  kanske man kan hålla med Obama och Kerry - dessa amerikanska krig liknar mer de "krig", som kolonialmakterna förde i Afrika på 1800-talet. Att massakrera spjutbeväpnade svarta med kulsprutor förtjänar ju inte beteckningen klassiskt krig, där de krigförande på båda sidor riskerar sina liv.

Nu tycks det som om Rysslands utrikesminister Lavrov tillfälligt satt käppar i hjulet för den amerikanska administrationens längtan efter att visa sin "trovärdighet" genom krig. Men var så säkra, så länge som det militär-industriella komplexet tjänar miljarder på krig, så kommer den amerikanska regeringen att leta efter nya, mer eller mindre genomskinliga, förevändningar att föra krig, direkt eller genom ombud . 

Personen John Kerrys krigshunger är kanske  inte svår att förstå - enligt en artikel i Svenska Dagbladet har han fått mycket pengar bl.a. från företaget som tillverkar Tomahawk-missiler, Ratheon. Men borde inte vårt land koppla loss sig från ett land ett land som styrs av krigsprofitörer?

Idag upplåts ju istället Sverige för NATO:s krigsövningar. Borde inte Sverige arbeta för fred, inte för krig??

Hannu Komulainen