Tankesmedjan Nynäshamn

 

 

 

 

 

 

 

 

Ekonomidoktor på Backluramöte:

”Nu är vi tillbaka i trettiotalet”

Berit Bengtsson, doktor i ekonomisk historia, gav en bred redogörelse över hur tryggheten på arbetsmarknaden har försämrats under de se senaste tjugo åren, när hon under onsdagen den 28 september besökte Tankesmedjan Nynäshamn som hade bjudit in till öppet möte i Backluraområdet under rubriken ” Fas 3, en djävulsk idé??”

Sverige av idag kan i mycket jämföras med trettiotalet, underströk hon och gav sedan exempel på allt det som saknas i dagens arbetsmarknadspolitik samtidigt som hon gav en rejäl känga åt mycket av det som förr gick under begreppet åtgärder men som nu kallas ”program” och ”utvecklingsprojekt.”

- Ser man till Sveriges framtid, och den ekonomiska försörjningen,  så är det anmärkningsvärt att de styrande i politiken inte bryr sig. Arbetsmarknadspengar går till rent nonsens. De styrande tar varken ansvar för rekrytering eller utbildning till tillverkningsindustrin. Här finns heller inget intresse för genomgripande projekt för att stärka samhällets infrastruktur. Sådant som man förr gjorde båda under tider av hög arbetslöshet, och när det ekonomiska läget var mera stabilt. Och ser man till varje enskild människa som drabbas av arbetslöshet i dag så är detta en tragedi. Sverige är till skillnad från vad många tror ovanligt otryggt för en anställd vid jämförelse med många andra länder i Europa.

Berit Bengtsson fick stöd i mycket av det hon sa av Camilla Dunström, verksam i Nynäshamns kommun. Hon kunde bekräfta att människor som blir arbetslösa inte ges det personliga stöd de behöver.

 – Arbetslösheten griper in på ett djupt och mycket personligt plan, och då ska det finnas människor runt om den drabbade som har tid och förstånd att lyssna. Så är det inte nu. Det så kallade säkerhetstänkandet – som har att göra med tryggheten i jobbet för tjänstemän inom den här sektorn – står i vägen för den arbetssökandes rättmätiga behov och ett mänskligare synsätt på arbetslöshet, där det är samhället och inte den enskilt drabbade som ska ta ett stort ansvar.

Bland åhörarna fanns en rad synpunkter såväl på arbetsmarknaden, den så kallade marknaden och på just arbetsmarknadspolitiken. När ska det bli behoven som avgör vilka jobb som ska utföras över huvud taget? Undrade någon, som då fick stöd av Camilla Dunström som framhöll att det finns faktiska behov av mera kultur – och kulturarbete - inte minst för och bland människor som lever på institutioner. Men det talas det inte alls om.

 

När den arbetsmarknadsåtgärd som varit i centrum i rubriken för kvällens möte, ”fas tre”, kom på tal framhöll ytterligare en person, en medelålders man ur publiken, att han var på väg till ett jobb i ”fas 3” .  

- Min förhoppning är att detta sedan blir en väg  in i ett annat riktigt arbete, med normal lön. Men jag längtar inte efter ett arbete där tempot är så högt att man inte orkar med.

Och när han talade om tempot fick han medhåll: - Det inte är en subjektiv uppfattning att tempot har blivit för högt, utan det är faktiskt så, sa Berit Bengtsson. Det är ordentligt bevisat, la hon till, samtidigt som hon underströk att de så kallade ”fas 3”- jobben alltför ofta blivit en riktigt dålig affär för de arbetslösa. Men en väsentligt bättre affär för rena bedragare som i sken av arbetsgivare skott sig på de bidrag som ska gå till ansvarsfulla arbetsgivare för att ordna sådana arbetstillfällen som annars inte skulle bli av.

- Jag är sakkunnig inom arbetsmarknadspolitiken för vänsterpartiet i riksdagen. Vänsterpartiet har sagt klart nej till den här åtgärden.

Mötet avslutades med ett varmt tack, och varsitt diplom, till de båda huvudtalarna, som deltagit  utan anspråk på ersättning, och där arrangören Tankesmedjan Nynäshamn underströk betydelsen av öppna och fria samtal för ett demokratiskt och hederligt samhälle.


Text: Ulla Tengling